Vikten av retrospektiv

Idag hade jag ett inspirerande möte med Björn och Martintretton37 (tack killar!). Vi pratade projektledning (utifrån mjukvaruutveckling men det är mindre viktigt), i grund och botten är vi ju människor och  vårt beteende följer mönster oavsett vad vi sysslar med.

Martin berättade för mig att den första frågan han ställer när han möter en ny grupp är om de använder sig av retrospektiv. Så otroligt viktig fråga! För hur många är det egentligen som tittar tillbaka på vad de har gjort och betraktar det ärligt utifrån en vilja att utvecklas? Att vilja lära sig? Hur många arbetsgrupper utvärderar kontinuerligt sina arbetsmetoder och sitt arbetsklimat?

Jag håller ju Susan Wheelan som min profet i teoridjungeln kring grupputveckling. Enligt Wheelan fastnar 50 % av alla grupper i fas 2 – motståndsfasen. För att ta sig vidare behöver man bland annat reflektera över sina inbördes relationer, sin kommunikation och sitt arbetssätt. För att kunna göra det på ett konstruktivt sätt behöver individerna känna sig trygga med att dela med sig. Här kan man hamna i en krock om företaget man är på inte har utvecklat en kultur där man pratar om sina misstag eller sina rädslor öppet (major issue som man börjat bli medveten om).

Hur ser det ut i din arbetsgrupp?

Jobbar ni medvetet med att utvärdera ert arbete och har ni lätt för att ta upp ”svåra saker” i gruppen?

 

För att utvecklas behöver man en realistisk bild av nuläget och ett personligt åtagande (commitment) om att man faktiskt vill utvecklas. Åtagandet får var och en jobba med, det kan dyka upp en hel del intressanta försvarsmekanismer när man ger sig ut på okänt vatten – all utveckling ligger som bekant bortom komfortzonen. Dagens möte påminde mig om vikten av att utvärdera sina processer med jämna mellanrum, är vi på rätt kurs? Samarbetar vi på ett bra sätt?

 

 

 

 

 

Annonser

Mina mål för 2014

2014 – föreläsningar, uppdrag, UGL och fler språk

Under 2013 har jag gett mig själv nya förutsättningar för att under 2014 kunna fokusera ännu mer på det som väcker min passion – personlig utveckling och grupp utveckling. När jag blickar tillbaka på året som gått så står jag nära gränsen för min komfortzon inom en rad områden där jag vill utvecklas. All utveckling ligger som bekant bortom komfortzonen, 2014 handlar om att ta ytterligare steg ut i det okända. Jag vill passa på att tacka dig som läser min blogg, som likear på Facebook eller LinkedIn. Berätta gärna i en kommentar vad du vill läsa mer om så får jag en chans att utveckla mina inlägg.

2013, Körkortscoachen lanserad som ebok

Under 2013 hade jag som mål att släppa Körkortscoachen på engelska. Det uppnådde jag den 27 november då The Driving Coach blev tillgänglig genom Amazon.

Körkortscoachen på engelska

Grupputveckling under året som gått

Under hösten 2013 har jag också haft tre föreläsningar på temat Grupputveckling vilka gett mig råg i ryggen inför kommande utmaningar. I november gick jag HUGL och kunde därmed börja planera för att hålla egna UGL-kurser.

Tack!

Jag vill passa på att tacka alla som tror på mig och jag ser fram emot att få sprida Susan Wheelans forskning till ännu fler, hennes gärning är otroligt värdefull och jag står i stor skuld till henne för allt jag lärt mig om gruppers dynamik och utveckling. Jag vill också särskilt tacka Ingela Berggren på iBlå Utveckling som trott på mig och stöttat mig på min utvecklingsresa, tillsammans med Ingela kommer jag 2014 att hålla min första UGL-kurs, vilket har varit ett livsmål sedan jag själv gick UGL 2010.

2014, Körkortscoach, föreläsare och konsult

Mina mål för Körkortscoachen 2014 är;

  1. Att släppa den även på spanska, latinamerikansk spanska och tyska.
  2. Att marknadsföra böckerna genom en ny hemsida med en levande blogg på svenska och engelska.

Mina mål som föreläsare 2014 är;

  1. Att hålla fler föreläsningar om Grupputveckling
  2. Att utveckla ett nytt föredrag med fokus på personlig utveckling

Mina mål som konsult under 2014 är;

  1. Att utveckla mig som facilitator
  2. Att träffa inspirerande personer
Välbefinnande är den röda tråden

Under 2014 kommer den röda tråden för mig att vara Välbefinnande – det kanske låter självklart men jag har märkt vilken utmaning det är för mig att påminna mig själv om varför jag gör saker – varför vi alla anstränger oss, vi gör det för att må bra. När vi mår bra så har vi ett välbefinnande som smittar av sig på andra, vi har energi och motivation att utveckla oss, att lyssna på andra, att dela med oss. Detta kommer jag att påminna mig om under 2014, vad kommer du att påminna dig om?

Alla vill till himmelen

Första gången jag hörde den raden så var det i Timbuktus låt – i mitt tycke en av hans bästa skivor – Alla vill till himmelen men få vill ju dö..

Idag hörde jag samma ord igen, men på engelska, inspelade 2005. Steve Jobs höll då ett tal för Stanford elever på deras examen. Talet heter, How to live before you die, jag kan verkligen rekommendera det. Jobs tog aldrig examen. Han hoppade av skolan. För mig är han en förebild eftersom han lät sig drivas av sin passion. I sitt tal så bjuder han in dig och mig att göra samma sak, att fokusera på det du brinner för.

Jag brinner för utveckling, personlig och samhällelig. Jag tror att när jag lever ut det som gör mig lycklig så gör jag mer gott än när jag lägger min energi på att hålla tillbaka mig själv. Jag är medveten om de försvarsstrategier som jag utvecklat för att just få hålla mig själv tillbaka – jag är övertygad om att jag delar dem med flera. Det är ett enormt slöseri med resurser.

Är du också trött på att hålla tillbaka dig själv? Hör då av dig! Så plockar vi upp stafettpinnen från Jobs (och många andra inspirerande människor).