Om inspiration och stolthet för det man gör

Ibland får jag en rusch av inspiration – det kan ske lite när som. För någon dag sen hände det att jag plötsligt fick en idé som jag tänkte kunde bli ett blogginlägg. Jag noterade det mentalt och plötsligt så ploppade det upp en idé till och en till och en till. Det började bli trångt i närminnet så hjärnan började paketera idéerna, ta ut kärnan i dem. Mitt i denna intensiva tankeverksamhet så blir jag uppmärksam på vad som håller på att ske.

1. Jag kommer att skriva ett par blogginlägg snart.

2. De kommer vara relativt korta eftersom jag håller så mycket information i huvudet.

3. Jag kommer att tidsinställa inläggen så att jag vet att de inte dyker upp samtidigt men å andra sidan kommer jag då också ha rusat iväg i mina tankar redan – liksom redan förberett mig för en framtid vilket kan leda till att varje idé ändå kommer lite i skymundan av någon annan.

Här skulle jag vilja stanna upp. Jag har nämligen under en tid betraktat mina mönster. Jag är snabb och impulsiv – vilket jag uppskattar. Ibland är jag dock rastlös och får svårt att hålla intresset över en längre tid. Vilket jag kan ursäkta med att jag ju ändå har så många bra idéer, som fortsätter komma vilket gör att jag känner mig tillfreds. Men så får jag stunder där jag känner att jag skulle vilja komma längre med vissa idéer och att jag inte har utrymme för det för att mitt liv ordnats efter mitt tankemönster – splittrats på en rad olika fronter. Därmed får jag svårt att skapa sammanhängande tid för något projekt. Vilket på sikt leder till otillfredsställelse.

Jag är tacksam över att jag kan se detta – samtidigt som det är en rejäl utmaning att bryta mönstret. Direkt kan jag bli osäker och undra vilken idé är det jag ska satsa på – lika bra att ha några olika på gång samtidigt, så ökar liksom chansen att någon blir bra – eller så ökar chansen att det blir pannkaka av allt.

Dessa tankar fick mig att minnas ett citat från Steve Jobs som jag tycker mycket om

People say you have to have a lot of passion for what you’re doing and it’s totally true. And the reason is because it’s so hard that if you don’t, any rational person would give up. It’s really hard. And you have to do it over a sustained period of time. So if you don’t love it, if you’re not having fun doing it, you don’t really love it, you’re going to give up. And that’s what happens to most people, actually. If you really look at the ones that ended up being “successful” in the eyes of the society and the ones that didn’t, oftentimes it’s the ones [who] were successful loved what they did, so they could persevere when it got really tough. And the ones that didn’t love it quit because they’re sane, right? Who would want to put up with this stuff if you don’t love it? So it’s a lot of hard work and it’s a lot of worrying constantly and if you don’t love it, you’re going to fail.

Jag känner att jag just nu är inne i en period av att skala av för att kunna skala upp på det som blir kvar. Eftersom jag har så lätt för att hitta nya intressen, nya idéer att följa upp så behöver jag också något som håller samman mina ansträngningar. Där kommer mitt företag in i bilden. Jag vill knyta samman mina talanger med mitt företag så att jag precis som Jobs beskriver det – kan ägna mig åt det jag älskar för det är enda chansen att lyckas. Jobs har flera citat som handlar om att hitta det man älskar, att möta sig själv i frågan om det man sysslar med gör en lycklig och om inte, så förändra för livet är kort. Just detta vill jag jobba med, dels hos mig själv, jag vill inte längre flacka runt mellan tusen idéer utan jag vill bygga på en kärna av ett par enstaka idéer. Jag vill också hjälpa andra att hitta sin passion och jag vill hjälpa företag att bli uppmärksamma på den potential som ligger outnyttjad om personalen inte känner passion för det de gör.

Jag vet att många är skeptiska till detta med passion för sitt jobb – det kan ju verka som ett lyxproblem och en del oroar sig för alla unga som ska förverkliga sig själva och som därmed inte kommer vilja jobba med det som det behövs jobba med. Eller som kommer bli deprimerade för att verkligheten är inte gjord för passionerade visionärer. Jag ser det istället som positivt att det är ett så stort fokus på passion och självförverkligande. Det bästa i livet kostar nämligen inte. De som söker lycka i det materiella söker förgäves och kommer att upptäcka det. Dessutom ser vi ju ett stort behov av att förändra statusen för en mängd arbeten, så att de som jobbar inom dessa yrken kan känna den självrespekt som alla förtjänar. Just nu är det lätt att tänka på sjuksköterskorna som tvingas leverera vård med krympande resurser och löner som fått stå tillbaka. Genom att det finns sjuksköterskor som älskar sin yrkesroll så finns det sjuksköterskor som slåss för sina villkor. Hade de inte brytt sig så hade de försökt göra något annat. En del ger upp – ingen skugga över dem men ska vi åstadkomma någonting så tror jag att det vill till att vi fokuserar på det som gör oss stolta över det vi gör. Att vi lyckas enas om att det är viktigt att få vara stolt över sitt arbete. Vi har en lång väg dit men alternativet avskräcker.

Jag skulle kunna fortsätta att beskriva min syn på arbete men jag stannar här just nu. Det jag beskriver är det landskap som jag vill verka i. Jag vill möta enskilda som i sina roller vill verka för en värld som vi kan vara stolta över. Den förändringen börjar hos oss själva, en individ i taget. Genom att vara stolta över det vi gör så bygger vi en värld att vara stolta över. Är ni med? Vad skulle göra dig stolt?

Vad skulle göra dig stolt?

Tillsammans kan vi bygga en värld att vara stolta över. (Jag tänker på att den som byggde Fontana di Trevi nog kände en del passion för sitt jobb. Det är svårt att bli så bra på något utan passionen, eller?

Alla vill till himmelen

Första gången jag hörde den raden så var det i Timbuktus låt – i mitt tycke en av hans bästa skivor – Alla vill till himmelen men få vill ju dö..

Idag hörde jag samma ord igen, men på engelska, inspelade 2005. Steve Jobs höll då ett tal för Stanford elever på deras examen. Talet heter, How to live before you die, jag kan verkligen rekommendera det. Jobs tog aldrig examen. Han hoppade av skolan. För mig är han en förebild eftersom han lät sig drivas av sin passion. I sitt tal så bjuder han in dig och mig att göra samma sak, att fokusera på det du brinner för.

Jag brinner för utveckling, personlig och samhällelig. Jag tror att när jag lever ut det som gör mig lycklig så gör jag mer gott än när jag lägger min energi på att hålla tillbaka mig själv. Jag är medveten om de försvarsstrategier som jag utvecklat för att just få hålla mig själv tillbaka – jag är övertygad om att jag delar dem med flera. Det är ett enormt slöseri med resurser.

Är du också trött på att hålla tillbaka dig själv? Hör då av dig! Så plockar vi upp stafettpinnen från Jobs (och många andra inspirerande människor).