Varför jag jobbar på JAK – om att få jobba med avgörande frågor.

I mitt förra inlägg skrev jag om att känna stolthet. Det är något som jag behöver påminna mig om ibland, förhoppningsvis kommer det en dag när jag inte behöver det längre men tills dess är det bara att jobba på det. Jag har dagar, ibland veckor där jag går runt och inte riktigt är i min zon. Genom mental träning har jag under åren kortat ner dessa tidsintervall men jag vet att det finns mer att göra. Ibland glömmer jag till exempel bort den stolthet jag känner inför att vara en del av JAK Medlemsbank. Ibland blir det bara ett jobb. Ibland blir det mer än ett jobb (och ja, ibland blir det för mycket). Det som gör att jag känner stolthet inför att få vara en del av JAK är att jag får en chans att prata om rättvis ekonomi med andra. Att jag just nu, som humanist, ges möjlighet att träffa människor, inte bara i Sverige, som är intresserade av att skapa något bättre än det som vi har nu. Människor som känner en passion för rättvisa. Det ger mig en enorm inspiration att få mötas kring dessa, just nu, rätt så ödesmättade frågeställningarna. Det gör mig stolt att känna att vi är en rörelse som vill sätta fingret på en av de viktigaste värderingarna inom ekonomi, avkastning för avkastnings skull.

Självklart finns det stunder då jag tvivlar. Stunder då stämningen är tryckt och oron tar överhanden. I sådana lägen behöver jag påminna mig själv om vad jag tror på. Till exempel är det min bestämda uppfattning att den största utmaningen för att uppnå en hållbar utveckling är social. Vår förmåga att samarbeta, att skapa ett klimat av god kommunikation där vi lyssnar på varandra med önskan om att förstå varandra. Denna tro är för mig vägledande även i mitt egna företag – tron på att vi tillsammans faktiskt kan skapa något nytt. Jag känner en stark övertygelse om att de flesta hindren vi sätter upp är mentala och därmed möjliga att lösa utan några särskilt komplicerade eller dyra resurser. Det handlar om att bli medveten. Just nu görs det dessutom massor med spännande forskning på hur vi fungerar, individuellt, inlärningsmönster, hjärnans sätt att ta emot och kategorisera information och ett av mina favoritområden, hur vi fungerar i grupp och de mönster som vårt samspel följer. Det finns så mycket inspiration att hämta och jag hoppas att jag kan vara en katalysator för förändring med ökad medvetenhet som grund.

Vi lever i en tid då vi har tillgång till alla de stora frågeställningarna. När konsekvenserna av mänsklighetens tidigare handlingar syns med ökad tydlighet. Vi lever i en tid då vi har alla möjligheter att komma tillrätta med världen. Därför är jag tacksam över möjligheten att få jobba med ekonomi i en rörelse som är beredd att föra en seriös dialog om de värderingar som vägleder våra ekonomiska beslut idag. Vi behöver vända på alla stenar – därför behövs JAK, för de ekonomiska stenarna är just nu lösare är kanske någonsin förut.

Vända på ekonomin

Storytelling för lärare

I höstas var jag inbjuden av Geografilärarnas riksförening till Skolmässan för att ge konkreta tips till lärare som vill nå fram till sina elever. I mitt jobb som konsulent hos JAK Medlemsbank så håller jag ofta föredrag där utmaningen är att få eleverna intresserade av ekonomi. I min roll som förläggare på notis förlag så möter jag ofta författare som står inför utmaningen att fånga sina läsare med sin historia. Mitt tips är då följande;

Börja med poängen!

Det kan verka konstigt – den ska ju komma sist men risken med att lämna den till sist är att få har orkat lyssna hela vägen. Låt mig illustrera genom att låna Lasse Bergs historia.

Låt oss säga att Lasse Berg börjar med att berätta lite om sig själv. Han har rest i många länder. Han blev kontaktad för att göra ett jobb på Guinea där en ursprungsbefolkning gjort uppror mot skogsskövling. Han skulle kunna beskriva hur han förbereder sig för ett sånt uppdrag, vad han packar med, vad han läser etc etc..

Eller så kan han börja så här – Jag hade förmånen att få träffa det enda ursprungsfolk som lyckats stoppa ett skogsskövlingsbolag – gissa hur dem gjorde?

– De åt upp dem!

Jag har nu förenklat och Lasse Berg är en bra berättare – det är tacksamt att låna hans historia, tack Lasse!

Att stycka upp historien och kasta in eleven/läsaren/lyssnaren/tittaren direkt i händelsernas centrum skapar nästan automatiskt ett intresse för vad som lett fram till höjdpunkten. Om du sett någon av Tarantinos filmer så har du varit med om något liknande. De misstänkta är ett bra exempel på denna ”moderna” storytelling.

Själv brukar jag använda exemplet med Påskön – ön där människorna hittades i grottor trots att de kom dit på avancerade båtar. De lämnade efter sig statyer – vilka uppenbarligen var viktigare än att fortsätta kunna bygga båtar för att på så vis få mat. Marken eroderade snabbt när träden försvann och överlevnadsmöjligheterna minskade därmed drastiskt – om än stegvis.

Jag gick en termin på lärarutbildningen. Om jag fick en chans att föreläsa för blivande lärare så skulle jag visa dem en spännande inledning och sedan ge dem i uppgift att skapa så många sådana inledningar de kan – jag tror eleverna skulle tycka om det. Vad tror du?