Vikten av retrospektiv

Idag hade jag ett inspirerande möte med Björn och Martintretton37 (tack killar!). Vi pratade projektledning (utifrån mjukvaruutveckling men det är mindre viktigt), i grund och botten är vi ju människor och  vårt beteende följer mönster oavsett vad vi sysslar med.

Martin berättade för mig att den första frågan han ställer när han möter en ny grupp är om de använder sig av retrospektiv. Så otroligt viktig fråga! För hur många är det egentligen som tittar tillbaka på vad de har gjort och betraktar det ärligt utifrån en vilja att utvecklas? Att vilja lära sig? Hur många arbetsgrupper utvärderar kontinuerligt sina arbetsmetoder och sitt arbetsklimat?

Jag håller ju Susan Wheelan som min profet i teoridjungeln kring grupputveckling. Enligt Wheelan fastnar 50 % av alla grupper i fas 2 – motståndsfasen. För att ta sig vidare behöver man bland annat reflektera över sina inbördes relationer, sin kommunikation och sitt arbetssätt. För att kunna göra det på ett konstruktivt sätt behöver individerna känna sig trygga med att dela med sig. Här kan man hamna i en krock om företaget man är på inte har utvecklat en kultur där man pratar om sina misstag eller sina rädslor öppet (major issue som man börjat bli medveten om).

Hur ser det ut i din arbetsgrupp?

Jobbar ni medvetet med att utvärdera ert arbete och har ni lätt för att ta upp ”svåra saker” i gruppen?

 

För att utvecklas behöver man en realistisk bild av nuläget och ett personligt åtagande (commitment) om att man faktiskt vill utvecklas. Åtagandet får var och en jobba med, det kan dyka upp en hel del intressanta försvarsmekanismer när man ger sig ut på okänt vatten – all utveckling ligger som bekant bortom komfortzonen. Dagens möte påminde mig om vikten av att utvärdera sina processer med jämna mellanrum, är vi på rätt kurs? Samarbetar vi på ett bra sätt?

 

 

 

 

 

Annonser

Kom i tid och gör det du ska

Att komma i tid och göra det du ska är en grundregel för bra arbetsklimat.

En rätt så enkel regel, eller hur? Susan Wheelan har med rådet i sin bok om effektiva team, som ett exempel på ett bra beteende. Jo, det kan vi nog alla skriva under på men hur kan det komma sig att det kan vara svårt att leva upp till?

Vilka är anledningar till att vi inte kommer i tid?

Jag skulle säga att generellt sätt så handlar det om hur vi värderar tiden, en del är optimister och hamnar kanske oftare i tidsnöd, andra ger sig själva större marginaler. I en tid då många arbetsplatser jagar effektivitet så är det mycket som pockar på uppmärksamhet och att kunna prioritera rätt blir viktigt. Detta är så klart en utmaning och kräver en bra dialog så att prioriteringarna förankras rätt.

Varför gör vi inte det vi ska?

De allra flesta gör vad de upplever att de ska göra. Problemet är att vi ofta har olika uppfattningar om vad som är beslutat, vad som är vems ansvar och hur uppgifter ska lösas. Att ha olika uppfattningar är naturligt, men det kan upplevas som frustrerande om de olika uppfattningarna inte ventileras eller möts. Även här krävs det en bra dialog kring så att förväntningarna uttrycks, särskilt när det känns som att någon/några brister i uppfyllelse.

Wheelans forskning har visat vi i första fasen av vårt samarbete gärna antar att vi är överens. Detta eftersom vi inte vill stöta oss med varandra innan vi byggt tillit inom gruppen. De olika uppfattningarna om värderingar, roller och uppgifter kommer dock att komma fram under den andra fasen, som börjar så snart vi har en gemensam uppgift som kräver vårt samarbete. Då aktiveras våra ”ryggsäckar”, våra erfarenheter och strategier genom vilka vi söker bekräftelse på vår kompetens och tillhörighet. Inte sällan kommer vi att stå inför personer som andra annat bagage än oss själva och frågan blir; hur hantera denna olikhet när vi behöver samarbeta?

Oavsett regler, oavsett tydlighet så behöver grupper ett bra samtalsklimat, ett klimat som erbjuder trygghet till individerna och ett intresse för att tillsammans skapa bra resultat. Att ha olika uppfattningar kan upplevas utmanande och kan trigga en rad försvarsmekanismer som inte nödvändigtvis hjälper gruppen framåt. Det kan vara att man undviker att tala om problemen, deltagare kanske undviker att ta initiativ eller ansvar och förväntar sig istället att någon annan ska göra det – ett klimat som snarare för tillbaka gruppen till första fasen.

Varför är det viktigt att föra gruppen framåt? 

Många ställer sig nog frågan, vad ska det vara bra för? Att reda ut konflikter, vi är ju olika och hade vi fått chansen att jobba med andra så hade det blivit bättre. Jag tror dock att risken är överhängande att en omorganisering som inte innebär ett förändrat samtalsklimat kommer att misslyckas. Det är viktigt att gruppen reflekterar över sitt samtalsklimat och tillsammans tar ansvar för att reda ut olikheterna. Det finns massor att vinna på att vi har olika infallsvinklar, det är ju därför vi har en grupp, för att komplettera varandra. Vägen till ett gott samarbete går genom en utmanande dal av skuggor – frågan är om vi vågar möta varandra och därmed bringa klarhet – det valet måste var och en göra.

Ett gott samarbete ökar vårt uppgiftsorienterade fokus – när vi rett ut våra olikheter och börjat förstå varandra så kan vårt arbete flyta mer harmoniskt. Därför är det viktigt att föra gruppen framåt, för när vi kan arbeta under harmoni så trivs vi och motiveras av att vi skapar riktigt bra resultat tillsammans.

//Är detta inlägg givande för dig? Berätta gärna hur du uppfattar det på min sida facebook.com/valbefinnande.nu