Olösta konflikter är förödande för arbetsklimatet.

Den du minst av allt vill prata med är den du mest av allt behöver prata med.

Du befinner dig på din arbetsplats och har nyss fått ett dåligt besked. Det kan till exempel handla om en klient som inte gillar dig, en missnöjd kund, en upprörd förälder.

Du får kritik på ett sätt som får dig att förstå att detta har diskuterats bakom din rygg. Du blir misstänksam och en mängd frågor väcks utan att bli besvarade. Helt plötsligt får du en lösning presenterad för dig, du känner dig maktlös och stämningen blir tryckt.

Hur löser du situationen? Kanske söker du stöd hos någon kollega men det är svårt att få rätsida på problemet. Du tar med dig oron hem och dina vänner försöker peppa dig. Kanske har något liknande hänt dem och istället för att finna en lösning blir ni tillsammans upprörda. Det känns bättre för en stund. Men nästa dag är det dags att återgå till jobbet och då infinner den sig igen – oron. Du blir medveten om att den inte går att trycka undan och känslan av maktlöshet vill få dig att fly. Det var inte så här du hade planerat. Med tankarna på annat håll möter du kollegorna.

Utan att du riktigt vet hur är du igång igen, arbetsuppgifterna känns igen men du har svårt att uppskatta dem, något skaver. Du påminner dig om att det inte är detta du vill.

Kanske är det bara jag som känt så här – i så fall får du ursäkta, resten av inlägget handlar bara om mig.

I avsaknad av verkliga faror – för det är inte direkt fara för mitt liv i mitt jobb –  slår reptilhjärnan till kring inbillade faror. Man brukar säga att reptilhjärnan har två tillstånd, fäkta eller fly. Att stå upp för sig själv på jobbet kan vara svårt. Speciellt då man upplever det oklart i vilket sammanhang det ska ske, det är sällan rätt läge. (Vilket beror på att det nästan aldrig uppstår rätt tillfälle för det.) Men jag menar på att arbetsplatser med en mer tillåtande kultur förstår och vet att det alltid ska finnas utrymme att få uttrycka sina känslor och önskemål.

Att fly är desto lättare. Jag flyr in i mig själv och skapar en skyddande mur runt mig. En del av muren består av nidbilder av mina kollegor, legitima anledningar till att inte fäkta. Legitima anledningar till att fly problemet.

Det är just då som jag måste påminna mig om att den jag helst vill undvika är den som jag mest av allt behöver prata med. Låt säga att jag känner mig kränkt. Då behöver jag tala om det, inte för mina vänner eller familj, till personen som jag känner mig kränkt av.

Jag vet, vem f*n vill det? Om jag inte gör det så kommer jag inte kunna samarbeta med den personen. So what, kanske någon säger, det är väl upp till företaget, de får väl omorganisera och inse att det är en lösning för allas bästa. Kanske är det så. Men det kan också vara som så att om jag bemöter personen som jag känner mig kränkt utav så kan vi tillsammans lösa problemet och till och med gå stärkta ur det.

Alla arbetsgrupper behöver spelregler. Regler som man är överens om. Hur vi uppför oss mot varandra. Till reglerna hör värderingar. Jag har en favoritvärdering: Jag bär ansvar för mina egna känslor. Var och en är ensamt ansvarig för dem. Det betyder att det är upp till mig att dela med mig av mina känslor. För att göra detta lättare behöver det finnas spelregler som stödjer ett klimat där alla känner sig trygga att dela med sig. En sådan regel innebär att vi tar oss tid för ett möte där vi lyssnar på varandra och är beredda att lära oss av de utmaningar vi ställs inför.

Olösta konflikter är förödande för arbetsklimatet. Det urholkar motivationen, sänker välbefinnandet, ökar sjukskrivningarna, ökar rotationen i gruppen. Det riskerar sätta igång en massa pseudo-konflikter vars lösning tar tid från det som egentligen behöver lösas.

Annonser

Formel för tillit

Tillit är kittet som håller oss samman. Vi åstadkommer väldigt lite utan tillit. Tillit bygger vi upp tillsammans. Det är lätt att blanda ihop med hopp. Hopp kan du ha utan tillit. Att hoppas att det ska gå bra för dig på ditt nya jobb är inte detsamma som att ha tillit till dina kollegor på ditt nya jobb. För att utvecklas tillsammans behöver ni utveckla tillit – oavsett hur mycket du hoppas att ni gör det eller ej. Att hoppas kan underlätta men det räcker inte. Klickar du på bilden så kommer du till förklaringen, den funkar som en bra guide för hur du bygger tillit.

Formel för tillit.

Tillit kommer alltså av graden av Intimitet jag upplever med ”dig” (se gärna länken för den utomordentliga beskrivningen av såväl formeln som just intimitets begreppet, utifrån ett strikt professionellt perspektiv) multiplicerat med den kompetens som jag upplever att ”du” har i frågan. Dividerat med risken jag utsätter mig för – om du är min vän och mitt issue handlar om något på jobbet så är det lägre än om du är min chef.

Den här kommer jag att ta med mig när jag jobbar med arbetsgrupper – för tillit, det står vi och faller med.

Liv är rörelse

Under julen har jag haft förmånen att få umgås med min pappas sambo, Olga. En otroligt vis kvinna som varje gång vi möts berikar mitt liv genom att dela med sig av sina erfarenheter och sin positiva inställning till livet. Tillsammans oroar vi oss över min pappas sviktande hälsa som tvingar honom till ett allt mer stillasittande liv då hans kropp härjas av gikt och diabetes och ett trött hjärta. Jag har påmints om vikten av att vara i rörelse, att liv är rörelse, och där rörelser stannar upp, där stannar också livet upp. När hjärtat inte längre orkar pumpa ut blodet så upphör livet. När blodet inte längre kan cirkulera fritt på grund av spänningar och blockeringar, då skapas sjukdom.

Under 2014 kommer jag att fortsätta att utmana mig själv att prioritera att vara i rörelse. Att visa tacksamhet till livet genom att aktivt använda mina muskler. Självklart kommer jag också att vila och sitta ner när jag skriver och läser. Men jag känner att balansen är viktig, och vist känns väl vilan ändå bäst efter väl utfört arbete?

2014 är min plan att genomföra Vätternrundan. Jag ser också fram emot att fortsätta utveckla mitt löpsteg och börja löpa lite längre distanser med samma härliga känsla som jag idag har på 3-4 km.

Mina mål för 2014

2014 – föreläsningar, uppdrag, UGL och fler språk

Under 2013 har jag gett mig själv nya förutsättningar för att under 2014 kunna fokusera ännu mer på det som väcker min passion – personlig utveckling och grupp utveckling. När jag blickar tillbaka på året som gått så står jag nära gränsen för min komfortzon inom en rad områden där jag vill utvecklas. All utveckling ligger som bekant bortom komfortzonen, 2014 handlar om att ta ytterligare steg ut i det okända. Jag vill passa på att tacka dig som läser min blogg, som likear på Facebook eller LinkedIn. Berätta gärna i en kommentar vad du vill läsa mer om så får jag en chans att utveckla mina inlägg.

2013, Körkortscoachen lanserad som ebok

Under 2013 hade jag som mål att släppa Körkortscoachen på engelska. Det uppnådde jag den 27 november då The Driving Coach blev tillgänglig genom Amazon.

Körkortscoachen på engelska

Grupputveckling under året som gått

Under hösten 2013 har jag också haft tre föreläsningar på temat Grupputveckling vilka gett mig råg i ryggen inför kommande utmaningar. I november gick jag HUGL och kunde därmed börja planera för att hålla egna UGL-kurser.

Tack!

Jag vill passa på att tacka alla som tror på mig och jag ser fram emot att få sprida Susan Wheelans forskning till ännu fler, hennes gärning är otroligt värdefull och jag står i stor skuld till henne för allt jag lärt mig om gruppers dynamik och utveckling. Jag vill också särskilt tacka Ingela Berggren på iBlå Utveckling som trott på mig och stöttat mig på min utvecklingsresa, tillsammans med Ingela kommer jag 2014 att hålla min första UGL-kurs, vilket har varit ett livsmål sedan jag själv gick UGL 2010.

2014, Körkortscoach, föreläsare och konsult

Mina mål för Körkortscoachen 2014 är;

  1. Att släppa den även på spanska, latinamerikansk spanska och tyska.
  2. Att marknadsföra böckerna genom en ny hemsida med en levande blogg på svenska och engelska.

Mina mål som föreläsare 2014 är;

  1. Att hålla fler föreläsningar om Grupputveckling
  2. Att utveckla ett nytt föredrag med fokus på personlig utveckling

Mina mål som konsult under 2014 är;

  1. Att utveckla mig som facilitator
  2. Att träffa inspirerande personer
Välbefinnande är den röda tråden

Under 2014 kommer den röda tråden för mig att vara Välbefinnande – det kanske låter självklart men jag har märkt vilken utmaning det är för mig att påminna mig själv om varför jag gör saker – varför vi alla anstränger oss, vi gör det för att må bra. När vi mår bra så har vi ett välbefinnande som smittar av sig på andra, vi har energi och motivation att utveckla oss, att lyssna på andra, att dela med oss. Detta kommer jag att påminna mig om under 2014, vad kommer du att påminna dig om?

Feedback, en inbjudan till samarbete

Samspelet mellan människor inbjuder till en mängd olika erfarenheter. Oavsett om du upplever att samspelet fungerar bra eller ej så har du nytta av att kunna ge feedback om du vill vårda och utveckla relationerna till andra.

Fyra enkla regler när du ger feedback

1. Utgå ifrån dig själv, använd jag istället för man eller vi.

2. Fokusera på din upplevelse av vad som skett, vad ett visst beteende fick dig att känna – istället för att som många gör, värdera situationen och tala om rätt och fel.

3. Ge feedbacken så snart som möjligt, ju längre tid som går mellan situationen du vill prata om och din feedback ju sämre förutsättningar för förståelse (och dessutom är det ju påfrestande att gå och bära på något).

4. Fråga gärna mottagaren om den har förstått, klargörande frågor är bra att svara på men försök att inte hamna i diskussioner direkt efter, istället kan det vara bra om ni båda kan få lite betänketid efter feedbacken.

Att ge feedback är att värdesätta mottagaren

Feedback reglerna funkar oavsett om det är positiv eller negativ feedback som ska ges. Det är viktigt att påminna sig själv om att vi ger feedback därför att vi värdesätter den andra personen. Personer vi inte bryr oss om tar vi oss sällan tid att delge vår upplevelse. Feedbacken är en inbjudan till vidare samarbete. Påminn gärna dig själv om feedbackens bakomliggande verkan – inbjudan till vidare samarbete – om du tycker att det känns svårt att ge feedback.

Sist men inte minst, snälla ögon kan göra underverk. Kom ihåg att den andra personen kan ha upplevt situationen helt annorlunda och du kan alltså lära dig något från den andre, något som kommer att berika dig. För att mottagaren ska känna sig trygg att delge till dig så behöver den känna sig välkommen och trygg att göra så.

Lycka till! Berätta gärna hur du ser på feedback och om det är något särskilt du brukar tänka på när du ger feedback.

Kom i tid och gör det du ska

Att komma i tid och göra det du ska är en grundregel för bra arbetsklimat.

En rätt så enkel regel, eller hur? Susan Wheelan har med rådet i sin bok om effektiva team, som ett exempel på ett bra beteende. Jo, det kan vi nog alla skriva under på men hur kan det komma sig att det kan vara svårt att leva upp till?

Vilka är anledningar till att vi inte kommer i tid?

Jag skulle säga att generellt sätt så handlar det om hur vi värderar tiden, en del är optimister och hamnar kanske oftare i tidsnöd, andra ger sig själva större marginaler. I en tid då många arbetsplatser jagar effektivitet så är det mycket som pockar på uppmärksamhet och att kunna prioritera rätt blir viktigt. Detta är så klart en utmaning och kräver en bra dialog så att prioriteringarna förankras rätt.

Varför gör vi inte det vi ska?

De allra flesta gör vad de upplever att de ska göra. Problemet är att vi ofta har olika uppfattningar om vad som är beslutat, vad som är vems ansvar och hur uppgifter ska lösas. Att ha olika uppfattningar är naturligt, men det kan upplevas som frustrerande om de olika uppfattningarna inte ventileras eller möts. Även här krävs det en bra dialog kring så att förväntningarna uttrycks, särskilt när det känns som att någon/några brister i uppfyllelse.

Wheelans forskning har visat vi i första fasen av vårt samarbete gärna antar att vi är överens. Detta eftersom vi inte vill stöta oss med varandra innan vi byggt tillit inom gruppen. De olika uppfattningarna om värderingar, roller och uppgifter kommer dock att komma fram under den andra fasen, som börjar så snart vi har en gemensam uppgift som kräver vårt samarbete. Då aktiveras våra ”ryggsäckar”, våra erfarenheter och strategier genom vilka vi söker bekräftelse på vår kompetens och tillhörighet. Inte sällan kommer vi att stå inför personer som andra annat bagage än oss själva och frågan blir; hur hantera denna olikhet när vi behöver samarbeta?

Oavsett regler, oavsett tydlighet så behöver grupper ett bra samtalsklimat, ett klimat som erbjuder trygghet till individerna och ett intresse för att tillsammans skapa bra resultat. Att ha olika uppfattningar kan upplevas utmanande och kan trigga en rad försvarsmekanismer som inte nödvändigtvis hjälper gruppen framåt. Det kan vara att man undviker att tala om problemen, deltagare kanske undviker att ta initiativ eller ansvar och förväntar sig istället att någon annan ska göra det – ett klimat som snarare för tillbaka gruppen till första fasen.

Varför är det viktigt att föra gruppen framåt? 

Många ställer sig nog frågan, vad ska det vara bra för? Att reda ut konflikter, vi är ju olika och hade vi fått chansen att jobba med andra så hade det blivit bättre. Jag tror dock att risken är överhängande att en omorganisering som inte innebär ett förändrat samtalsklimat kommer att misslyckas. Det är viktigt att gruppen reflekterar över sitt samtalsklimat och tillsammans tar ansvar för att reda ut olikheterna. Det finns massor att vinna på att vi har olika infallsvinklar, det är ju därför vi har en grupp, för att komplettera varandra. Vägen till ett gott samarbete går genom en utmanande dal av skuggor – frågan är om vi vågar möta varandra och därmed bringa klarhet – det valet måste var och en göra.

Ett gott samarbete ökar vårt uppgiftsorienterade fokus – när vi rett ut våra olikheter och börjat förstå varandra så kan vårt arbete flyta mer harmoniskt. Därför är det viktigt att föra gruppen framåt, för när vi kan arbeta under harmoni så trivs vi och motiveras av att vi skapar riktigt bra resultat tillsammans.

//Är detta inlägg givande för dig? Berätta gärna hur du uppfattar det på min sida facebook.com/valbefinnande.nu

En ninja i Bulltofta

Ninjaskor med minimal sula, överlägsen känsla.

Idag sprang jag Bulltofta Brutal – ett 7 km terränglopp i eländig terräng och några väl valda hinder för att göra banan ”brutal”. Eftersom solen sken under förmiddagen och temperaturen letade sig upp mot 15 grader så packade jag ner både ninjaskorna och de lite mer fodrade Cinch som jag har för löpning när det är lite kallare. Väl på plats berättade Marcus att banan gick igenom en bäck – och då kände jag att det definitivt skulle bli Ninja oxygen, som är anpassade för att föra bort vätan snabbt.

Jag är väldigt nöjd med mitt val. Det kändes mycket bra att springa i skogen (hela banan var väldigt mjuk) och vid stock och sten hindren så kände jag bra grepp och tog mig snabbt över på säker fot. Det var lite blött i gräset och vi spekulerade innan i om jag skulle halka på underlaget men det var inget som jag kände av.

Det enda jag skulle gjort annorlunda var att verkligen trycka in foten ordentligt i skon – det kändes som att den höll på att glida av mig och jag fick stanna efter ett par vändor i skogen och trycka i foten igen – det kändes bara på ena sidan och slarvet berodde väl på nervositeten, detta var mitt första lopp (efter att ha dragit på mig en inflammation och missat Midnattsloppet i Malmö).

Mot slutet av banan kom så bäcken, bara att hoppa ner och vada – jag försökte ”springa” eller pulsa snarare men det gick inte att se botten och djupet varierade starkt (jag kanske borde hållit mig nära ena kanten för att snabbare ta mig igenom). En fördel med ninja skorna är att de är väldigt lätta att få rena 🙂 och visst blev även de lite tyngre efter vattnet men det släppte snart och de satt hela tiden skönt på foten.

Att springa med så tunna skor ger en väldigt härlig känsla tycker jag. Även Cinch-skorna sitter mera tight på foten än vad jag upplevt när jag provat Vivobarefoots. Personligen gillar jag den tighta, åtslutande känslan, det är så nära barfota jag kommit och jag behöver nått skydd för mina fotsulor är knappast härdade (jag älskar att gå i skor). Till skillnad från Vivobarefoot som ska köpas i för stor storlek så ska Zemgear köpas tighta. Jag kommer att skriva en mer utförlig recension av Cinch när jag fått lite fler rundor i dem – men de fick jag köpa i en storlek större än Oxygen (Ninja split toe). Om du är osäker på vilken storlek du ska ha så fråga Northsport, deras råd har fungerat bra för mig och de har dessutom en generös returpolicy (gratis) om det trots allt skulle bli fel.

Jag kan tänka mig att springa ett liknande lopp igen – då skulle jag ta på mig heltäckande klädsel, snåren har lämnat sina spår på ben och armar – jag är iofs glad att jag inte hade på mig några kompressionskläder, jag tror det skulle gått hål på dem av dagens bana.

Beviset :)

Beviset 🙂