Olösta konflikter är förödande för arbetsklimatet.

Den du minst av allt vill prata med är den du mest av allt behöver prata med.

Du befinner dig på din arbetsplats och har nyss fått ett dåligt besked. Det kan till exempel handla om en klient som inte gillar dig, en missnöjd kund, en upprörd förälder.

Du får kritik på ett sätt som får dig att förstå att detta har diskuterats bakom din rygg. Du blir misstänksam och en mängd frågor väcks utan att bli besvarade. Helt plötsligt får du en lösning presenterad för dig, du känner dig maktlös och stämningen blir tryckt.

Hur löser du situationen? Kanske söker du stöd hos någon kollega men det är svårt att få rätsida på problemet. Du tar med dig oron hem och dina vänner försöker peppa dig. Kanske har något liknande hänt dem och istället för att finna en lösning blir ni tillsammans upprörda. Det känns bättre för en stund. Men nästa dag är det dags att återgå till jobbet och då infinner den sig igen – oron. Du blir medveten om att den inte går att trycka undan och känslan av maktlöshet vill få dig att fly. Det var inte så här du hade planerat. Med tankarna på annat håll möter du kollegorna.

Utan att du riktigt vet hur är du igång igen, arbetsuppgifterna känns igen men du har svårt att uppskatta dem, något skaver. Du påminner dig om att det inte är detta du vill.

Kanske är det bara jag som känt så här – i så fall får du ursäkta, resten av inlägget handlar bara om mig.

I avsaknad av verkliga faror – för det är inte direkt fara för mitt liv i mitt jobb –  slår reptilhjärnan till kring inbillade faror. Man brukar säga att reptilhjärnan har två tillstånd, fäkta eller fly. Att stå upp för sig själv på jobbet kan vara svårt. Speciellt då man upplever det oklart i vilket sammanhang det ska ske, det är sällan rätt läge. (Vilket beror på att det nästan aldrig uppstår rätt tillfälle för det.) Men jag menar på att arbetsplatser med en mer tillåtande kultur förstår och vet att det alltid ska finnas utrymme att få uttrycka sina känslor och önskemål.

Att fly är desto lättare. Jag flyr in i mig själv och skapar en skyddande mur runt mig. En del av muren består av nidbilder av mina kollegor, legitima anledningar till att inte fäkta. Legitima anledningar till att fly problemet.

Det är just då som jag måste påminna mig om att den jag helst vill undvika är den som jag mest av allt behöver prata med. Låt säga att jag känner mig kränkt. Då behöver jag tala om det, inte för mina vänner eller familj, till personen som jag känner mig kränkt av.

Jag vet, vem f*n vill det? Om jag inte gör det så kommer jag inte kunna samarbeta med den personen. So what, kanske någon säger, det är väl upp till företaget, de får väl omorganisera och inse att det är en lösning för allas bästa. Kanske är det så. Men det kan också vara som så att om jag bemöter personen som jag känner mig kränkt utav så kan vi tillsammans lösa problemet och till och med gå stärkta ur det.

Alla arbetsgrupper behöver spelregler. Regler som man är överens om. Hur vi uppför oss mot varandra. Till reglerna hör värderingar. Jag har en favoritvärdering: Jag bär ansvar för mina egna känslor. Var och en är ensamt ansvarig för dem. Det betyder att det är upp till mig att dela med mig av mina känslor. För att göra detta lättare behöver det finnas spelregler som stödjer ett klimat där alla känner sig trygga att dela med sig. En sådan regel innebär att vi tar oss tid för ett möte där vi lyssnar på varandra och är beredda att lära oss av de utmaningar vi ställs inför.

Olösta konflikter är förödande för arbetsklimatet. Det urholkar motivationen, sänker välbefinnandet, ökar sjukskrivningarna, ökar rotationen i gruppen. Det riskerar sätta igång en massa pseudo-konflikter vars lösning tar tid från det som egentligen behöver lösas.

Formel för tillit

Tillit är kittet som håller oss samman. Vi åstadkommer väldigt lite utan tillit. Tillit bygger vi upp tillsammans. Det är lätt att blanda ihop med hopp. Hopp kan du ha utan tillit. Att hoppas att det ska gå bra för dig på ditt nya jobb är inte detsamma som att ha tillit till dina kollegor på ditt nya jobb. För att utvecklas tillsammans behöver ni utveckla tillit – oavsett hur mycket du hoppas att ni gör det eller ej. Att hoppas kan underlätta men det räcker inte. Klickar du på bilden så kommer du till förklaringen, den funkar som en bra guide för hur du bygger tillit.

Formel för tillit.

Tillit kommer alltså av graden av Intimitet jag upplever med ”dig” (se gärna länken för den utomordentliga beskrivningen av såväl formeln som just intimitets begreppet, utifrån ett strikt professionellt perspektiv) multiplicerat med den kompetens som jag upplever att ”du” har i frågan. Dividerat med risken jag utsätter mig för – om du är min vän och mitt issue handlar om något på jobbet så är det lägre än om du är min chef.

Den här kommer jag att ta med mig när jag jobbar med arbetsgrupper – för tillit, det står vi och faller med.

Vikten av retrospektiv

Idag hade jag ett inspirerande möte med Björn och Martintretton37 (tack killar!). Vi pratade projektledning (utifrån mjukvaruutveckling men det är mindre viktigt), i grund och botten är vi ju människor och  vårt beteende följer mönster oavsett vad vi sysslar med.

Martin berättade för mig att den första frågan han ställer när han möter en ny grupp är om de använder sig av retrospektiv. Så otroligt viktig fråga! För hur många är det egentligen som tittar tillbaka på vad de har gjort och betraktar det ärligt utifrån en vilja att utvecklas? Att vilja lära sig? Hur många arbetsgrupper utvärderar kontinuerligt sina arbetsmetoder och sitt arbetsklimat?

Jag håller ju Susan Wheelan som min profet i teoridjungeln kring grupputveckling. Enligt Wheelan fastnar 50 % av alla grupper i fas 2 – motståndsfasen. För att ta sig vidare behöver man bland annat reflektera över sina inbördes relationer, sin kommunikation och sitt arbetssätt. För att kunna göra det på ett konstruktivt sätt behöver individerna känna sig trygga med att dela med sig. Här kan man hamna i en krock om företaget man är på inte har utvecklat en kultur där man pratar om sina misstag eller sina rädslor öppet (major issue som man börjat bli medveten om).

Hur ser det ut i din arbetsgrupp?

Jobbar ni medvetet med att utvärdera ert arbete och har ni lätt för att ta upp ”svåra saker” i gruppen?

 

För att utvecklas behöver man en realistisk bild av nuläget och ett personligt åtagande (commitment) om att man faktiskt vill utvecklas. Åtagandet får var och en jobba med, det kan dyka upp en hel del intressanta försvarsmekanismer när man ger sig ut på okänt vatten – all utveckling ligger som bekant bortom komfortzonen. Dagens möte påminde mig om vikten av att utvärdera sina processer med jämna mellanrum, är vi på rätt kurs? Samarbetar vi på ett bra sätt?

 

 

 

 

 

Superlätta barfotaskor – Zemgear Cinch

Efter att ha gillat Zemgear’s tunna ”ninja modell” O2 så ville jag ha en sko med lite mera stadga och skydd under foten. Dessutom gillar jag att skon ser bra ut – ok, smaken är olika men om jag kan ha skon för mer än att springa i så skadar det inte.

Valet föll på Cinch Round toe – här kommer mina tankar om dem.

Zemgear Cinch round toe

Zemgear Cinch round toe

Först kan jag bara säga att jag springer korta rundor – omkring 5 km. Jag har precis börjat lära mig en bättre teknik, mycket tack vare min vän Marcus Ljungqvist, rekommenderar honom till alla som vill förbättra sin teknik, den är a och o för en positiv löpupplevelse.

Fördelar

Jag gillar den tighta känslan. Det ska vara lätt att springa tycker jag. För att det ska kännas rätt behövs 1. Rätt teknik, 2. Lätta skor som gör det de ska. O2-modellen är extremt tunn, så tunn att allt känns. De kommer till sin rätt på stranden tycker jag, gator, parker, asfalt, grus, skog, alla har de en tendens att inte vara helt jämna och jag vill inte behöva titta för mycket nedåt, jag vill ha blicken framåt, se mig omkring när jag springer. Därför behövde jag mer stadga i sulan och är helt klart nöjd med Cinch round toe.

Ett tips, även om de känns tighta så spänn åt dem så mycket som möjligt. Vid minsta känsla av skav (jag lärde mig den hårda vägen, ordentliga blodblåsor, väldigt onödigt) så knyt hårdare. Känslan skiljer sig markant från andra modeller, därför är det lätt att förledas och tro att de sitter tight nog. Självklart springer jag barfota i dem och har inte märkt ett problem ens vid minusgrader.

Nackdelar

De är inte lika snygga som jag hoppades. Det borde inte vara ett problem, på resande fot tar de minimalt med plats så jag kan lika gärna ha ett par andra skor men ändå, det hade varit trevligt att kunna ha skorna till mera, sökandet efter ett par barfotaskor som funkar med ”vanlig” klädsel går vidare. Jag har ofta noterat att skorna ser bättre ut på bild än i verkligheten – kalla mig gärna ytlig men jag gillar inte att bli besviken.

För den som ska ut och springa i eländig terräng och långt så kanske Zemgears terräng modeller är att föredra. Mer skydd även på ovandelen och runt tårna. Jag sprang i och för sig ett 7 km lopp över stock och sten, genom buskar och sly och i vatten med O2 modellen utan större bekymmer (fick stanna och ta på mig skon igen efter lite lera, det problemet undviker man genom att välja snörade skor, det elastiska materialet har sina för och nackdelar).

Lukten om du inte låter dem torka, inte att leka med. Jag sprang längs med havet och duschade sedan med skorna. Var iväg och bodde på hotell och trodde de skulle torka på badrumsgolvet.. det gjorde de inte och lukten har tyvärr suttit i efter en vända i tvättmaskinen. Fotsvetten är inte nådig men säg den barfotasko som klarar det testet? Kanske därför jag ska ge upp tanken på att ha löparskor som annat än just löparskor. (Min kompis har ett par Fivefingers och de luktar apa, de får ligga i en påse nästa gång vi delar rum).

Sammantaget

Jag är mycket nöjd med upplevelsen. När jag springer så existerar knappt skorna, precis den känsla jag vill ha när jag nu lär mig en ny löpteknik. Om någon kan tipsa mig om hur man blir av med den unkna lukten så är jag säker på att jag kommer njuta skorna ett bra tag till. Till den kommande resan till Sydamerika så konkurrerar de med O2 om en plats i bagaget.

För dig som känner dig osäker på storlek eller så känslan när du köper på nätet så kan jag varmt rekommendera Northsport.se – de har en smidig service för returen (var försiktig när du öppnar plasten så kan du återanvända den om du behöver skicka tillbaka). Jag kände mig osäker på storleken då det skiljer sig mellan round toe och split toe – Klas på Northsport svarade snabbt och med hans råd blev det rätt direkt.

Liv är rörelse

Under julen har jag haft förmånen att få umgås med min pappas sambo, Olga. En otroligt vis kvinna som varje gång vi möts berikar mitt liv genom att dela med sig av sina erfarenheter och sin positiva inställning till livet. Tillsammans oroar vi oss över min pappas sviktande hälsa som tvingar honom till ett allt mer stillasittande liv då hans kropp härjas av gikt och diabetes och ett trött hjärta. Jag har påmints om vikten av att vara i rörelse, att liv är rörelse, och där rörelser stannar upp, där stannar också livet upp. När hjärtat inte längre orkar pumpa ut blodet så upphör livet. När blodet inte längre kan cirkulera fritt på grund av spänningar och blockeringar, då skapas sjukdom.

Under 2014 kommer jag att fortsätta att utmana mig själv att prioritera att vara i rörelse. Att visa tacksamhet till livet genom att aktivt använda mina muskler. Självklart kommer jag också att vila och sitta ner när jag skriver och läser. Men jag känner att balansen är viktig, och vist känns väl vilan ändå bäst efter väl utfört arbete?

2014 är min plan att genomföra Vätternrundan. Jag ser också fram emot att fortsätta utveckla mitt löpsteg och börja löpa lite längre distanser med samma härliga känsla som jag idag har på 3-4 km.

Mina mål för 2014

2014 – föreläsningar, uppdrag, UGL och fler språk

Under 2013 har jag gett mig själv nya förutsättningar för att under 2014 kunna fokusera ännu mer på det som väcker min passion – personlig utveckling och grupp utveckling. När jag blickar tillbaka på året som gått så står jag nära gränsen för min komfortzon inom en rad områden där jag vill utvecklas. All utveckling ligger som bekant bortom komfortzonen, 2014 handlar om att ta ytterligare steg ut i det okända. Jag vill passa på att tacka dig som läser min blogg, som likear på Facebook eller LinkedIn. Berätta gärna i en kommentar vad du vill läsa mer om så får jag en chans att utveckla mina inlägg.

2013, Körkortscoachen lanserad som ebok

Under 2013 hade jag som mål att släppa Körkortscoachen på engelska. Det uppnådde jag den 27 november då The Driving Coach blev tillgänglig genom Amazon.

Körkortscoachen på engelska

Grupputveckling under året som gått

Under hösten 2013 har jag också haft tre föreläsningar på temat Grupputveckling vilka gett mig råg i ryggen inför kommande utmaningar. I november gick jag HUGL och kunde därmed börja planera för att hålla egna UGL-kurser.

Tack!

Jag vill passa på att tacka alla som tror på mig och jag ser fram emot att få sprida Susan Wheelans forskning till ännu fler, hennes gärning är otroligt värdefull och jag står i stor skuld till henne för allt jag lärt mig om gruppers dynamik och utveckling. Jag vill också särskilt tacka Ingela Berggren på iBlå Utveckling som trott på mig och stöttat mig på min utvecklingsresa, tillsammans med Ingela kommer jag 2014 att hålla min första UGL-kurs, vilket har varit ett livsmål sedan jag själv gick UGL 2010.

2014, Körkortscoach, föreläsare och konsult

Mina mål för Körkortscoachen 2014 är;

  1. Att släppa den även på spanska, latinamerikansk spanska och tyska.
  2. Att marknadsföra böckerna genom en ny hemsida med en levande blogg på svenska och engelska.

Mina mål som föreläsare 2014 är;

  1. Att hålla fler föreläsningar om Grupputveckling
  2. Att utveckla ett nytt föredrag med fokus på personlig utveckling

Mina mål som konsult under 2014 är;

  1. Att utveckla mig som facilitator
  2. Att träffa inspirerande personer
Välbefinnande är den röda tråden

Under 2014 kommer den röda tråden för mig att vara Välbefinnande – det kanske låter självklart men jag har märkt vilken utmaning det är för mig att påminna mig själv om varför jag gör saker – varför vi alla anstränger oss, vi gör det för att må bra. När vi mår bra så har vi ett välbefinnande som smittar av sig på andra, vi har energi och motivation att utveckla oss, att lyssna på andra, att dela med oss. Detta kommer jag att påminna mig om under 2014, vad kommer du att påminna dig om?

Feedback, en inbjudan till samarbete

Samspelet mellan människor inbjuder till en mängd olika erfarenheter. Oavsett om du upplever att samspelet fungerar bra eller ej så har du nytta av att kunna ge feedback om du vill vårda och utveckla relationerna till andra.

Fyra enkla regler när du ger feedback

1. Utgå ifrån dig själv, använd jag istället för man eller vi.

2. Fokusera på din upplevelse av vad som skett, vad ett visst beteende fick dig att känna – istället för att som många gör, värdera situationen och tala om rätt och fel.

3. Ge feedbacken så snart som möjligt, ju längre tid som går mellan situationen du vill prata om och din feedback ju sämre förutsättningar för förståelse (och dessutom är det ju påfrestande att gå och bära på något).

4. Fråga gärna mottagaren om den har förstått, klargörande frågor är bra att svara på men försök att inte hamna i diskussioner direkt efter, istället kan det vara bra om ni båda kan få lite betänketid efter feedbacken.

Att ge feedback är att värdesätta mottagaren

Feedback reglerna funkar oavsett om det är positiv eller negativ feedback som ska ges. Det är viktigt att påminna sig själv om att vi ger feedback därför att vi värdesätter den andra personen. Personer vi inte bryr oss om tar vi oss sällan tid att delge vår upplevelse. Feedbacken är en inbjudan till vidare samarbete. Påminn gärna dig själv om feedbackens bakomliggande verkan – inbjudan till vidare samarbete – om du tycker att det känns svårt att ge feedback.

Sist men inte minst, snälla ögon kan göra underverk. Kom ihåg att den andra personen kan ha upplevt situationen helt annorlunda och du kan alltså lära dig något från den andre, något som kommer att berika dig. För att mottagaren ska känna sig trygg att delge till dig så behöver den känna sig välkommen och trygg att göra så.

Lycka till! Berätta gärna hur du ser på feedback och om det är något särskilt du brukar tänka på när du ger feedback.