Att vara sann mot sig själv

Nu är jag tillbaka i Malmö efter ett par sköna veckor i Karlskrona där jag laddat batterierna med stugbygge. Idag träffade jag min vän Björn som jag from igår även är arbetsgivare för (milstolpe i livet). Faktum är att jag har två anställda nu i förlaget – Björn och Stefan, två personer som inspirerat mig till att vara sann mot mig själv.

I dagens samtal med Björn så berörde vi detta. Min erfarenhet är att jag håller tillbaka mig själv ibland. Jag vågar liksom inte komma ut med mig av någon okänd rädsla för vad som då skulle ske (bestraffning, uteslutning). Rädslorna är irrationella och ändå så påtagliga. Istället för att möta rädslan så börjar hjärnan skapa undanflykter och projiceringar.. jag ser andras tillkortakommanden som ett direkt resultat av mina egna – men eftersom jag liksom tappat fokus så ser jag inte hur jag själv håller tillbaka.. det tar en massa energi detta – det mesta sker undermedvetet. Det känns också som en svaghet att erkänna det – när det i själva verket är en styrka men rädslan ligger på lur.. inte visa sig svag.. allt sker hela tiden i mitt eget huvud.

Det är så härligt att prata med Björn om dessa saker för han vet, han är så insiktsfull och tillsammans hittar vi kärnan. Vi mellanlandar hos Gandhi – Be the change you want to see in the world

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genom att fokusera på mina drömmar och leva ut dem så frigör jag min energi till gagn för alla runt omkring mig (som slipper bli måltavlor för mina tillkortakommanden :).

Och vilka är då mina drömmar?

Rädslorna gör sig påminda – vågar jag erkänna?

Jag har så länge hållt tillbaka denna sida hos mig själv – den andliga. Jag har svårt att sätta ord på mina drömmar, kanske för att jag viftat bort dem? För att jag inte vågat erkänna dem?

Jag lånar från bibeln – såsom i himmelen så ock på jorden. Att leva som om jag var i himmelen – hur är det där? Kärleksfullt, fritt från skuld, fokus på det goda, acceptens för att varje människa gör sina val kring vad som får vägleda deras val.

De senaste veckan har jag läst om Kathleen McGowans ”Den väntade”. En bok som fyller mig med tillit, kraft, inspiration och kärlek. Den ger mig nya perspektiv på vad det innebär att vara kristen, vilket budskap Jesus hade till världen. Detta är min största utmaning just nu – att dela med mig av min tro.

Egentligen är det ganska enkelt. Jag vill se det goda i alla. Jag vill leva i tacksamhet för den tid som jag har på jorden. Varför är det så svårt att erkänna?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s